skip to main |
skip to sidebar
Man känner sig ganska rik i det här landet! Maxsumman att ta ut i bankomaten är allltså 5 miljoner pengar, som i det här landet heter "kip"...
Efter en lång, skakig tågresa kom vi imorse fram till huvudstaden i Laos: Vientiane. En liten, liten stad där lugnet är totalt! Efter en hetsig dag i Bangkok (där vi såklart råkade hamna mitt i oppositionens högkvarter det första som hände) kan semesterlugnet sakta infinna sig. Vientiane är, som gammal fransk koloni, fullt med små söta franska cafeer där man kan beställa baguetter, croissanter och diverse fruktshakes. Lovely! Temperaturen ligger stadigt på ca 30 grader så skuggan är att föredra. Vi stannar här ett par nätter och spanar in sevärdheterna!
Vi kom iväg! Det var inte förrän vi satt på flyget och det hade lyft som vi kunde andas ut. Men nu känns det fantastiskt bra att vara på gång. Dagens mission var att hämta ut tågbiljetter som vi chansat på att köpa via internet (vi fick info om tåget via denna sida), men det verkar ha gått bra. Ikväll blir det nattåg till Nong Khai som ligger precis på gränsen till Laos, sen fixar vi visum på plats vid gränsen och sen är det en kort resa därfrån in till huvudstaden Vientiane!
Så jag försökte ta reda på om vårt flyg kommer att gå eller inte. Gick in på resesidan vi bokat igenom, men de länkade mig vidare till Luftfartsverket. LFV länkade mig vidare till mitt flygbolag. På flygbolagets hemsida står det absolut ingenting förutom ett utländskt nummer som man kan ringa om flyget man skulle åkt med inte gick, men ingen info om hur det ser ut framåt. Slutligen på Arlandas hemsida står det att vårt flyg ÄR inställt. Men åh! Försökte ringa flygbolaget - kom såklart inte fram där. Till slut gick jag till deras kontor som ligger inte alltför långt härifrån, där de bekräftade att flyget troligtvis är inställt. Och att allt framöver är fullbokat, första möjliga flyg är den 3 maj. Fy vad deppigt!
Stranden på Malapascua, Filippinerna. Ett trevligt resmål!
Nu har jag varit hemma ett par veckor och börjar smått undra om hela NY-grejen var en dröm? Det känns nästan så, det blir så avlägset när man kommer hem och allt känns som vanligt igen. Tur att jag har lite andra roliga saker planerade framöver! Så nu bläddrar jag i Lonely Planet-guider och gamla sparade Vagabond-tidningar för inspiration. På tal om Vagabond är jag helt övertygad om att jag och Tobias Larsson, chefredaktören på Vagabond, skulle vara bästa vänner om vi kände varandra. Jag får jobba på det helt enkelt...
Jag gillade egentligen inte den boken, "Att komma hem ska vara en schlager" av Per Hagman, men titeln tycker jag att han fick till. Det är onekligen en speciell känsla att komma hem; jag önskar bara att Hagman hade fokuserat mer på den känslan än att skriva om knark och modeller, för just nu hade jag velat ha en just sådan bok.
Vi har besokt ön Don Det som ligger i Si Phan Don, eller på engelska Four Thousand Islands. Det är alltså i Mekongdeltat på gränsen till Kambodja. En mycket relaxad ö där man mest ligger i sin hängmatta och vaggar i sakta mak med utsikt över Mekongfloden. Vår bungalow har en, men det finns även "Hammock lounges" dar hängmattorna gungar på rad. Härligt! Vi har även hunnit med Asiens största vattenfall (räknat i vattenmängd, inte det högsta fallet) som ligger på grannön Don Khon, samt åkt ut med en longtailbat för att se Irrawaddy-delfiner. Vi fick se några, de gjorde inga konster med kom upp över vattenytan iallafall. 
