Tvåspråkighet och identitet

Imorse satt jag i ett webseminarium (ämne: Svenska) angående tvåspråkighet och identitet - ett mycket aktuellt ämne! Eftersom de flesta i min grupp arbetar som lärare, blev det mycket fokus på/diskussion om elever som har tvåspråkig bakgrund och dess för- respektive nackdelar. Jätteintressant, även om jag gärna hade diskuterat mer om hur identiteten förändras med ett eventuellt språkbyte. Jag som använder och har använt mycket engelska både här i New York, i Australien och i Indien (samt mycket i jobbet), märker ju att min identitet förändras när jag byter språk, trots att jag är ganska bra på språket. Lite av det roliga, intelligenta och intressanta i det jag säger försvinner när jag översätter det. Betyder det att engelska vänner aldrig riktigt kommer kunna lära känna mig och min "riktiga" identitet? På samma sätt kan jag tycka det är svårt att hänga med på alla skämt på engelska, särskilt om skämtet kommer oväntat och man inte är säker på om det var ett skämt eller inte. Slutsats: Om man som jag gillar ordvitsar, håll dig till ditt modersmål...